Der skall man hålla oss fore, att vi äre Christi tjenare, och skaffare till Guds hemlighet.
Nu söker man intet ibland skaftarena annat, än att de finnas måga trogne.
Men mig är det en ringa ting, att jag varder dömd af eder, eller af mennisklig dag; dömer jag mig icke heller sjelf.
Jag vet intet med mig; dock derutinnan är jag icke rättfärdigad, men Herren är den mig dömer.
Derföre dömer icke förr än tid är, så länge att Herren kommer, hvilken ock skall låta komma det i ljuset, som i mörkrena fördoldt är, och uppenbara hjertans anslag; och då varder hvarjom och enom pris af Gudi.
Men detta hafver jag, käre bröder, uttydt på mig, och på Apollos, för edra skull, att I af oss lära måtten, att ingen hälle mer af sig, än som nu skrifvet är; på det I icke högmodens emot hvarannan för någors mans skull.
Ty ho framsätter dig? Eller hvad hafver du, det du icke undfått hafver? Hafver du det undfått, hvi berömmer du dig då, lika som du det icke undfått hade?
I ären nu måtte, I ären nu rike vordne, I regneren utan oss; och gåfve Gud att I regneraden, på det vi ock måtte regnera med eder.
Men mig tycker, att Gud hafver utgifvit oss Apostlar för de aldraringasta, såsom de der dödenom äro ämnade; ty vi äre vordne ett vidunder verldene, och Änglomen, och menniskomen.
Vi äre dårar, för Christi skull, men I ären kloke i Christo; vi svage, I starke; I härliga, vi föraktade.
Allt intill denna tid lide vi både hunger och törst, och äro nakne, och varde kindpustade, och hafve intet visst hemman;
Och arbetom, verkande med våra egna händer. Då vi blifve bannade, välsigne vi; då vi blifve förföljde, lide vi.
Då vi blifve hadde, bedjes vi före; såsom verldenes afskrap äre vi vordne, hvars mans afhugg, till denna dag.
Detta skrifver jag icke fördenskull, att jag vill skämma eder; men jag förmanar eder, såsom min kära barn.
Ty om I än haden tiotusend tuktomästare i Christo, så hafven I dock icke många fäder; jag hafver födt eder i Christo Jesu, genom Evangelium.
Derföre förmanar jag eder: Varer mine efterföljare.
För samma saks skull hafver jag sändt till eder Timotheum, hvilken är min käre son, och trogen i Herranom; att han skall draga eder till minnes mina vägar, som äro i Christo, såsom jag allestäds och i alla församling lärer.
Somlige af eder äro så uppblåste, lika som jag icke skulle komma till eder.
Men jag vill innan en kort tid komma, om Herren vill; och då skall jag röna, icke deras ord, som så uppblåste äro, utan kraft.
Ty Guds rike står icke i ordom, utan i kraft.
Hvad viljen I? Skall jag komma med ris till eder, eller med kärlek och saktmodigom anda?
